I onsdags möttes vi av en ganska pigg tjej när vi kom upp på BIVA på morgonen, så pigg tyckte personalen att det var dax att flytta ner till avd 67. Tjohoo tyckte vi, men det kändes ändå lite snabbt, hon hade ju inte varit stabil mer än en natt...
Klara och Johan flyttade ner en våning till 67:an på onsdag förmiddag, jag och Zack körde hem till byn en sväng. Hämta kläder, kolla så att huset stod kvar, titta på Nickelodeon som de inte har här ;-) Sen körde vi ner igen på eftermiddagen innan rusningstrafiken.
Klara var gnällig, och inte till freds med något, och så hade det varit hela dagen sa Johan, enl sköterskorna kan det bero på abstinens... Hon har fått ganska tunga "droger" mot smärtan som är opium baserade och därmed beroende framkallande.. Läskigt!! Så det är vad en del av vårtiden är till för, avvänjning...
Jag sov med Klara på avdelningen och natten var lugn. Hon vaknade vid 03.15 och ville ha mat och då meddelade sköterskan att hon kommer och inhalerar vid 04. DET gjorde hon inte, så vid 04.30 fick jag ringa på dem, för då hade Klara det väldigt jobbigt med andningen, och hon fick adrenalin som hjälpte ganska fort. Sen sov vi till 07.
Torsdagen är ingen höjdar dag alls... Klara har det väldigt kämpigt med andningen, det tycker sköterskorna oxå. På eftermiddagen vid 13.30 blir det riktigt illa.... Hon får ingen luft, kämpar så hon är helt dyblöt av svett för att få luft, då kallar sköterskan på läkare som omgående ringer till BIVA, och de lovar att skicka ner en läkare därifrån som träffat Klara tidigare. Klara är likblek, och blå om läpparna... Hon får en inhalation Ventolin, men den har ingen effekt alls mer än att hennes puls stiger till över 200, vilket gör att de inte kan ge henne adrenalin oxå. Läkaren från BIVA kommer och gör bedömningen att hon måste flyttas upp till dem igen, men han måste gå upp och fixa med säng och personal od innan vi kan få flytta upp. Vi har en sköterska på rummet hos oss på rummet hela tiden nu när hon är så dålig. Efter en stund kommer läkaren från avd 67 och tittar till oss igen och det är inte alls bättre med Klara, hon ringer BIVA igen och undrar om de är på väg, annars måste hon nog hjälpa Klara att andas med en ventilator för det är riktigt kämpigt... Det behövdes inte, de kommer om en liten stund meddelas det. Under den lilla stunden får Klara något lugnande, allt blir ju mycket värre när hon har panik och är ledsen över att hon inte kan andas. Och vem hade inte haft panik??? Den gör faktiskt underverk, hon blir mycket bättre, och lite på "lyset", så hon sitter och skojar med sköterkorna och läkaren innan vi kan gå upp till BIVA.
Väl uppe får hon samma sängplats hon lämnade i onsdags, hon får adrenalin nu eftersom pulsen gått ner och det har bra effekt! Vet inte varför de envisas med att använda Ventolin, det har mig veterligt aldrig hjälpt henne..... Hon är så pigg att de inte lägger henne i CPAP än, utan hon får bara befuktad syrgas. Vid 18 tiden börjar adrenalinet och det lugnande släppa och hon får det kämpigt igen, så då åkte CPAP:en på, genast blir hon lugn och avslappnad! Hon har svettats så enormt igen innan de fick på CPAP att de måste byta alla sängkläderna, för de var dyblöta... Stackars lillan!! Vid 20 kopplar de bort CPAP för att det är matdax, för hur dålig hon än varit under dessa dagar, så äter hon som en häst, SJÄLV!!! och det är underbart :-) Hon får mat och inhalationer och är så pigg, så när jag lämnade BIVA 22.40 hade de inte kopplat in CPAP igen :-)
Nu är Johan hos henne i förmiddag, sen skall jag sitta där i eftermiddag/kväll då Johan skall skjutsa hem Zack som skall sova över hos bästisen M inatt för imorgon skall de spela fotbolls match. Han är helt toppad och pratar knappt om något annat just nu :-) Hoppas allt går bra!!
Livet är en berg och dalbana! Det går upp och ner, just nu går det mycket ner... Men Klara är en riktig fighter så det kommer att vända förr eller senare. Jag tror att hon kommer att bli den tuffaste bruden i byn när hon blir stor!!
Glöm inte fredagsmyset ikväll!
Therése
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar