torsdag 20 maj 2010

Värsta mardrömmsnatten!!!

Man skall inte ropa hej förrän man kommit över ån! Det fick vi bittert erfara igår...

Vi trodde ju att världens längsta och värsta dag var över när vi gick och lade oss vid 22 igår, somnade som klubbade för att vakna 23.30 av telefonen som ringer.... Hade gjort upp med sköterskorna på BIVA innan vi gick att de inte skulle ringa om det var "normala avvikelser för operation" sånt som de är vana och bra på att korrigera, utan de skulle ringa om det var något akut. Så jag förstod ju att det var skarpt läge när jag svarade. Sköterkan som ringde från BIVA meddelade att de inte får bukt med blödningarna, så Klara måste in på operation igen.... De har ringt Torsten (hjärtkirurgen) som är på väg till sjukhuset, så vill vi träffa Klara innan hon åker in på op får vi lägga benen på ryggen.

Jag har ett bryt innan vi kastar på oss kläderna och halvspringer bort till BUS. Jag är rädd så jag mår illa, på vägen funderar ett tag på om jag kanske måste stanna och spy, men jag lyckas hålla mig. Vi kommer upp till BIVA genomsvettiga, men vi hann, Klara ligger på sin plats, så vi hinner gosa med henne. Både jag och Johan ställer oss vid hennes säng, men efter en stund går Johan och sätter sig i en fåtölj i änden av rummet, han ser lite blek ut... Då inser jag att jag själv mår väldigt illa, hela rummet snurrar och det känns som jag ska svimma.... Jag går och dricker lite vatten, men det hjälper inte... Som tur är har sköterskorna insett att vi inte mår så bra, så de ilar iväg och hämtar söt äcklig saft som vi får dricka och sen känns det lite bättre. De rullar iväg Klara till operation efter att vi pussat på henne, klockan är då någonstans efter 24, och vi får gå till anhörig rummet på BIVA och vänta..... Sköterskorna är underbara och meddelar oss allt de får veta, kl 01 startar operationen efter ett tag meddelas det att de har hittat blödningarna, och vid 02.30 kommer ÄNTLIGEN Torsten in till oss och berättar att de har stoppat alla blödningar och allt har gått bra. Vid 03 är Klara tillbaka på BIVA och vi får gå in och titta och pussa på henne, hon sover djupt, så vi går tillbaka till RMD för att sova några timmar. Kommer i säng 03.30.....

Idag har de väckt henne och det gick bra, hon är ju envis som synden ;-) och försökte själv ta bort respiratorn, men hon fick allt ha den tills de såg att allt var stabilt :-) Sen blir det ju som det blir när de tar tuben, ingen skillnad denna gången tyvärr... Hon får ju JÄTTE jobbigt att andas, så det har varit lite kaotiskt idag oxå med många adrenalin inhalationer och cortison.... Men när vi lämnade BIVA vid 21.30 verkade det lite stabilare. Håller tummarna för att hon är mycket bättre imorgon!!

Vi har gjort en god gärning idag oxå, vi har flyttat från RMD till Patienthotellet. RMD är KANON fint, men inget för oss som bara är där när vi sover!!! Det är ju kö till det boendet, så vi tyckte att vi kan överlåta det rummet till någon familj som behöver det bättre än vad vi gör. Så nu är vi här på Patienthotellet där vi känner oss lite som hemma :-) Dessutom ligger det bara ett stenkast från natt entren till BUS, så om det skulle bli fler akuta lägen slipper man springa så långt.....

Nu skall jag sova, och jag hoppas innerligt att jag INTE blir väckt av telefonen inatt!!

/Therése

5 kommentarer:

  1. Usch vilken pärs....men tur att allt verkar OK igen. Blev alldeles tårögd när jag läste det, men det är tur att Klara är en nevis & tuff tjej =)
    Skickar MASSOR av styrkekramar till er ALLA!!!!
    KRAMIZAR fr Emma med familj

    SvaraRadera
  2. Usch jag gråter när jag läser det!! Krama henne oändligt nu från oss <3 Sarah H

    SvaraRadera
  3. Finner inga ord, hoppas bara att ni vet att vi tänker på er hela tiden.
    Ge inte upp!

    Hälsningar från oss i Vanås

    SvaraRadera
  4. Vi tänker på er! Kramar Pålle, Åsa, Lina och Amelie

    SvaraRadera
  5. Vilken pärs!! Era stackare.... ! Nu håller vi alla tummar och tår att allt ska gå bra!! kram kram / Åsa

    SvaraRadera