Välkommen till Holland""
När du väntar barn är det som att planera en fantastisk semester - till Italien. Du köper en packe resehandböcker och sätter igång med att planera vad man skall uppleva och se. Colosseum, Michelangelos staty David, Venedigs gondoler. Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska. Allt är väldigt spännande. Efter några månader av otålig väntan kommer slutligen den stora dagen. Du packar väskan och ger dig iväg. Efter några timmar landar planet. Flygvärdinnan kommer in och säger: "Välkommen till Holland!""
HOLLAND?" säger du. "Vad menar du med Holland? Jag är bokad till Italien! Det är meningen att jag skall vara i Italien. Jag har hela mitt liv drömt om att resa till Italien." Men det har skett en ändring i resvägen. De har landat i Holland och du måste stanna där.
Det är viktigt att förstå, att du inte har kommit till ett förskräckligt, motbjudande, smutsigt ställe, fyllt av fattigdom, svält och sjukdomar. Det är bara till en annorlunda plats. Så du måste ge dig ut och köpa nya resehandböcker. Och du måste lära dig ett helt nytt språk. Och du kommer att träffa en helt ny grupp med människor, som du aldrig annars skulle mött.
Det rör sig bara om en annorlunda plats. Det går lite saktare än i Italien. Men då du varit där ett tag och hämtat andan, ser du dig omkring och börjar märka, att Holland har väderkvarnar. Holland har tulpaner. Holland har till och med Rembrandt. Men alla du känner reser fram och tillbaka till Italien och alla skryter om hur fantastiskt underbart de haft där. Och under resten av ditt liv kommer du att säga: "Ja, det var meningen att jag också skulle dit. Jag hade planerat det."
Och denna smärta kommer aldrig, aldrig försvinna, därför att saknaden av drömmen är en väldigt betydelsefull saknad. Men om du tillbringar resten av ditt liv med att sörja att du inte kom till Italien, kommer du aldrig att bli fri så du kan njuta av de fantastiska, underbara upplevelser, som Holland har att erbjuda."
Denna dikt är väldigt passande för hur vårt liv tog en annan väg för drygt ett år sedan. Men jag sörjer inte att vi inte hamnade i Italien längre, jag njuter av allt fantastiskt och underbart som finns i Holland!
Ga geleden!
Therése
fredag 10 december 2010
Donationsrådet
Idag är det fredag och det är dax för fredagsmys :-) Här är myset redan över... Zack har varit hemma från skolan idag, hade feber imorse när han vaknade och har varit lite hängig och febrig hela dagen :-( så både han och Klara har somnat för någon timme sedan och Johan har slocknat på soffan framför någon gamal 90-tals film ;-)
Själv passade jag på att logga in mig på donationsrådets hemsida och anmäla mig. Det råder stor brist på organ just nu, kanske just för att folk inte anmält sig... Så har ni inte gjort det så klicka här, och anmäl er Ni oxå!
En av Johans kollegor genomgår just nu en mycket jobbig väntan, då hennes man är mycket sjuk och i stort behov av både en ny lunga och en lever för att överleva... Han står med på prio 1 listan i Sverige, trots detta har de idag väntat 50!!! dagar... Vi håller tummarna för att Ni skall få fira jul i Göteborg!!
Ha en fortsatt skön fredagskväll!
Therése
Själv passade jag på att logga in mig på donationsrådets hemsida och anmäla mig. Det råder stor brist på organ just nu, kanske just för att folk inte anmält sig... Så har ni inte gjort det så klicka här, och anmäl er Ni oxå!
En av Johans kollegor genomgår just nu en mycket jobbig väntan, då hennes man är mycket sjuk och i stort behov av både en ny lunga och en lever för att överleva... Han står med på prio 1 listan i Sverige, trots detta har de idag väntat 50!!! dagar... Vi håller tummarna för att Ni skall få fira jul i Göteborg!!
Ha en fortsatt skön fredagskväll!
Therése
tisdag 7 december 2010
7 december
Det är helt galet vad tiden springer iväg... Redan den 7:e december och bara några veckor kvar på 2010! O snart är det jul, julvädret har ju redan infunnit sig, TYVÄRR!! Inget kul med snö när man måste ut o köra varje dag... Kunde gott väntat till jualveckan ;-)
Igår var jag med på dagis när sköterskan från CSK var där och informerade om vad som skall göras om Klara får andningsbesvär, det gick väldigt bra tycker jag och sköterskan var grymt imponerad av dagiset, att de redan gjort handlingsplaner och förberett allt :-) Så idag när jag lämnade Klara där för hennes första riktiga dag kändes det bra. Och allt hade gått jätte bra! O goda lussekatter hade hon med sig hem till oss!!
Tyvärr blev ju inskolningen lite avbruten o förskjuten just pga andningsbesvär... Natten mellan tisdagen och onsdagen v47 vaknade vi vid 00,30 av att Klara var jätteledsen och hade mycket svårt att andas... Vi gav henne adrenalin och det funkade bra och verkade ända till 04,30 då det var dax för ny inhalation. Den verkade inte lika länge, kl 06,00 var det dax igen... När jag lämnat Zack i skolan ringde jag in till akuten för att höra om jag kunde ge cortison tabletter, men innan läkaren hade ringt tillbaka till mig hade det blivit mkt värre så jag fick ringa 112. Läkaren ringde mig just som ambulanspersonalen klev innanför vår dörr, och det råd hon hade tänkt ge oss var just att komma in snarast möjligt. Riktigt dåligt väder var det just denna dagen... Så det gick tack och lov inte så jättefort in till sjukhuset!
Det blev en heldag på CSK, med inhalationer och cortison. Läkaren som var en ny bekantskap ville att vi skulle stanna över natten, men efter att ha pratat med en läkare som känner oss beslutades det att vi skulle bli inskrivna med permission, gött!! Läkare från barnkliniken ringde oss under kvällen och dagen efter för att kolla läget, och eftersom allt var under kontroll på torsdagen blev vi utskrivna.
Annat strul har vi oxå, så klart... Konstigt vore det väl annars... Och som vanligt är det försäkringskassan som gör livet surt för oss :-( Vi får inte vabba mer i år... Vi får inte pengar för alla dagarna vi låg på sjukhuset vid förra operationen, inte heller för de dagarna vi var inne v 47.. Vi kan få, men då måste vi överklaga... Så ringer man dit, till deras "underbara" kundcenter, får sitta i telefon kö i 36 minuter o sen kan nöten som svarar inte besvara min fråga utan TRE!!! dagar senare ringer en dam upp mig som kan svara på frågor. Hon är mycket sympatisk som tur är, för jag har inte mycket till övers för dem... Hon förstår att man i vår situation inte orkar sitta och skriva en överklagan och skicka in, hon förstår oxå att vi inte vill lägga fler föräldradagar på "sjukdom" än vad vi redan gjort, för vi har varit massor massor massor på sjukhus då vi inte tagit vård av barn... Hon, damen på försäkringskassan, tror att vi skulle haft ett annat intyg från läkarna när hon föddes för att få fritt antal vab dagar.. Jaha, och VARFÖR kunde de inte informerat oss om det tidigare?!?! INGET får man automatiskt, ALLT måste man själv läsa sig till o söka upp tydligen. Damen förstod oxå min frustration över att vi inte fått en personlig handläggare att få hjälp och råd av, men det funkar inte så nu för tiden.... Nu håller vi tummar och tår för att Klara INTE skall få någon bacill när hon har börjat dagis, för då måste vi nog överklaga... 3½ vecka kvar tills nytt år och nya vab dagar!
Det är inte bara elände i vår vardag, tack och lov :-)Vi har det ganska bra mellan varven, och nu är det snart jul, och det ska fixas med pepparkakshuset, drickas glögg, fixa julagran o annat skoj :-) Jobbar gör vi ju både jag och Johan nu, 80% var och det är 80 välfyllda procent både för min och Johans del. Sen har ju Zack en rad aktiviteter som han skall skjutsas till och hämtas från flera dagar i veckan :-) Tack och lov turas vi och Melkers föräldrar om att hämta och lämna :-)
Vad står på Era önskelistor till tomten? Denna står på min ;-)
Ha det bra kära läsare!
Therése
Igår var jag med på dagis när sköterskan från CSK var där och informerade om vad som skall göras om Klara får andningsbesvär, det gick väldigt bra tycker jag och sköterskan var grymt imponerad av dagiset, att de redan gjort handlingsplaner och förberett allt :-) Så idag när jag lämnade Klara där för hennes första riktiga dag kändes det bra. Och allt hade gått jätte bra! O goda lussekatter hade hon med sig hem till oss!!
Tyvärr blev ju inskolningen lite avbruten o förskjuten just pga andningsbesvär... Natten mellan tisdagen och onsdagen v47 vaknade vi vid 00,30 av att Klara var jätteledsen och hade mycket svårt att andas... Vi gav henne adrenalin och det funkade bra och verkade ända till 04,30 då det var dax för ny inhalation. Den verkade inte lika länge, kl 06,00 var det dax igen... När jag lämnat Zack i skolan ringde jag in till akuten för att höra om jag kunde ge cortison tabletter, men innan läkaren hade ringt tillbaka till mig hade det blivit mkt värre så jag fick ringa 112. Läkaren ringde mig just som ambulanspersonalen klev innanför vår dörr, och det råd hon hade tänkt ge oss var just att komma in snarast möjligt. Riktigt dåligt väder var det just denna dagen... Så det gick tack och lov inte så jättefort in till sjukhuset!
Det blev en heldag på CSK, med inhalationer och cortison. Läkaren som var en ny bekantskap ville att vi skulle stanna över natten, men efter att ha pratat med en läkare som känner oss beslutades det att vi skulle bli inskrivna med permission, gött!! Läkare från barnkliniken ringde oss under kvällen och dagen efter för att kolla läget, och eftersom allt var under kontroll på torsdagen blev vi utskrivna.
Annat strul har vi oxå, så klart... Konstigt vore det väl annars... Och som vanligt är det försäkringskassan som gör livet surt för oss :-( Vi får inte vabba mer i år... Vi får inte pengar för alla dagarna vi låg på sjukhuset vid förra operationen, inte heller för de dagarna vi var inne v 47.. Vi kan få, men då måste vi överklaga... Så ringer man dit, till deras "underbara" kundcenter, får sitta i telefon kö i 36 minuter o sen kan nöten som svarar inte besvara min fråga utan TRE!!! dagar senare ringer en dam upp mig som kan svara på frågor. Hon är mycket sympatisk som tur är, för jag har inte mycket till övers för dem... Hon förstår att man i vår situation inte orkar sitta och skriva en överklagan och skicka in, hon förstår oxå att vi inte vill lägga fler föräldradagar på "sjukdom" än vad vi redan gjort, för vi har varit massor massor massor på sjukhus då vi inte tagit vård av barn... Hon, damen på försäkringskassan, tror att vi skulle haft ett annat intyg från läkarna när hon föddes för att få fritt antal vab dagar.. Jaha, och VARFÖR kunde de inte informerat oss om det tidigare?!?! INGET får man automatiskt, ALLT måste man själv läsa sig till o söka upp tydligen. Damen förstod oxå min frustration över att vi inte fått en personlig handläggare att få hjälp och råd av, men det funkar inte så nu för tiden.... Nu håller vi tummar och tår för att Klara INTE skall få någon bacill när hon har börjat dagis, för då måste vi nog överklaga... 3½ vecka kvar tills nytt år och nya vab dagar!
Det är inte bara elände i vår vardag, tack och lov :-)Vi har det ganska bra mellan varven, och nu är det snart jul, och det ska fixas med pepparkakshuset, drickas glögg, fixa julagran o annat skoj :-) Jobbar gör vi ju både jag och Johan nu, 80% var och det är 80 välfyllda procent både för min och Johans del. Sen har ju Zack en rad aktiviteter som han skall skjutsas till och hämtas från flera dagar i veckan :-) Tack och lov turas vi och Melkers föräldrar om att hämta och lämna :-)
Vad står på Era önskelistor till tomten? Denna står på min ;-)
Ha det bra kära läsare!
Therése
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)